Connla är en mycket speciell katt, som liten pussades han mycket men det gör han inte längre tyvärr. Däremot apporterar han gärna små bollar eller sin lilla tygfisk. Han och Myrddin är näst intill oskiljaktiga, där den ene är, är den andre, även om de är mycket olika till sättet, de kompletterar varandra.

Connla tycker mycket om att få följa med mig ut i trädgården. Han talar även om när han tycker att jag ska gå ut. Då jamar han och sätter sig vid dörren. Alldeles vid ytterdörren finns det några krokar med katternas halsband. Om jag inte begriper vad han vill så börjar han att krafsa efter sitt halsband. För halsband måste de ha på sig när de går ut i trädgården och det vet Connla. Min pappa säger att Connla ibland försöker få på sig halsbandet själv, men det har jag inte sett.

Connla är en katt som är mycket kelen och älskar att bli buren, när han är på det humöret. Ibland ligger han tvärs över axeln på mig, med framtassarna på min rygg och baktassarna på min arm. Där hänger han och spinner högt. Om han inte hänger så, så sitter han på min arm och trampar med framtassarna på min aaxel, då känns det när det är dags att klippa klorna.

Utställningar är något som Connla gillar. Fast vägen dit är inte rolig, att åka bil dit tycker han inte om, men han går gärna in i transportburen. Han jamar med jämna mellanrum på vägen dit, men väl på utställningen lägger han sig och sover lugnt tills det är dags att visa upp sig. Han förstår inte varför en del katter måste hålla på och beklaga sig hela tiden och låta som om de har fastnat med svansen någonstans. Att Connla tycker om att visa upp sig syns på de fotografier som jag har av honom. Han blir för det mesta bra på bild och är han i en grupp med katter så är det alltid han som syns bäst, om han inte sover förstås. Connla är riktigt fotogenisk och ser kanske inte alltid lika bra ut i verkligheten som på bild.  

Att sova på hotell med matte kan vara riktigt trevligt. Slippa en del av de andra katterna och bara rå om matte, och Myran. Ibland är någon av de andra katterna också med och det går bra, viktigast är att matte och Myran är med. 

Att Connla gillar utställningar har synts i utställningsresultaten - fast han inte är den bästa av sina syskon så lyckades han bli ÅRETS KATT Ungdjur/Junior 2001.

Den 21 juli 2003 blev Connla Europa Premier. Då var jag stolt och mycket glad. Efter att Myran också har blivit Europa Premier blir det inte så många utställningar för Connla, vilket han är mycket besviken över. Han stryker sig mot benen på mig och tittar långt efter mig när jag går med de andra katterna. Förmodligen sitter han besviket kvar i hallen tills han inte hör bilen längre. Någon gång då och då ska han få följa med när jag inte har något annat att ställa ut och mest för att både han och jag tycker att det är roligt. Myran får väl följa med också för harmonins skull.