~ MINA ÄNGLAR ~
Lotus
var min första katt. En brunmaskad siames pojke som jag älskade över
allt annat. En mycket speciell katt som betydde mycket för mig. Min tröstekatt
som gav mig tröst när jag var ledsen. Han
var väl ingen utställningskatt precis även om han höll måttet och
skulle ha kunnat gå bra, men han gillade det aldrig utan var rädd och
bet domare och assistenter på utställningarna. Han trodde att de
skulle ta blodprov på honom. Detta efter en minst sagt traumatisk
upplevelse hos veterinären. Alla med rockar var farliga. Hemma var han
det snällaste som gått i ett par tassar och bättre sällskapskatt
kunde man leta efter. Tyvärr fick han astma som ung och medicineringen gjorde att hans njurar till sist inte orkade med längre. Men jag fick nästan 11 år tillsammans med min älskade Lotus. Tack Gunilla Agdhur för denna underbara katt. Jag saknar honom så oändligt mycket! CH Cranehill Achshla (Rissa) - SIA b
Rissa
köptes som sällskapskatt och för att Lotus skulle få en lekkamrat.
Hon var en katt med mycket egen vilja och kunde vara ett riktigt rivjärn
ibland. Hennes temperament jämnades ut och hon blev mindre rivig när
hon kastrerades efter sin andra kull. Samtidigt som hon kunde vara ett
rivjärn så var hon en mycket kelen katt som kunde slå volter runt fötterna
på mig. Rissa tyckte aldrig om kattungar, inte ens sina egna. De skulle vara tysta snälla sova eller äta. Gissa om hon var förskräckt när hennes ungarna ur kull nummer två slogs om bästa matplatsen. Första kullen hade hon bara en unge som överlevde förlossningen, men som dog 4 dagar senare. Rissa hade inte tillräckligt med mjölk och ungen ville inte ta tilläggsmaten. Eftersom Rissa aldrig tyckte om små kattungar och inte var någon bra mor så kastrerades hon. Vid
10 års ålder fick hon juvertumör och opererades för det, men det var
en elakartad form. Tack
Gunilla Agdhur för Rissa, jag saknar hennes volter runt fötterna. S*Flerocatt Ossian - SIA b22
september 1991 – 19 juni 2001
Han ställdes ut några gånger, men det var väl inte någon utställningskatt och när Lotus inte ville vara med på utställningar så åkte jag inte så mycket med de andra katterna heller. Sov i frid min lille Ossian. Trots allt saknar jag dig.
S*Flerocatt Talyessin (Talle) - SIA n 22 september 1991 - 19 november 2004 Talle
var kullbror med Ossian. Han tyckte att Lotus var mycket bättre än
Rissa, så han åt bara hos sin mor och uppfostrades och sköttes för
övrigt av morbror Lotus. Talle var alltid en sällskaplig katt som ville vara med där matte var. Om jag varit hemma en hel dag följde han mig vart jag än har gick. Fram mot eftermiddagen var han så trött att han nästan somnade stående. Gick jag då ut i några minuter så hade Talle lagt sig och somnat. Talle blev med tiden en lekfull äldre herre, som har hjälpte Khara att uppfostra hennes kullar. Kharas första kull hjälpte han till att tvätta från att den sista ungen var en timme gammal. Visst tyckte han att ungdomarna for lite vilt fram, men det gick väl an om de inte blandade in honom allt för mycket. Dessutom tyckte han att det var roligt att titta på deras framfart. Fast bäst tyckte han om dem när de sov tätt intill honom, men på natten ville han helst sova tätt intill matteunder täcket. Låg det någon annan där så klämde han sig ändå ner på sin plats.När han fick gå ute i trädgården tillsammans med matte och de andra katterna var han lekfull och jagade de andra, som släpade omkring på sina koppel, för att de ska vara lätta att få tag på om de börjar gå för långt bort. Talle slapp koppel, men rymde mest av katterna, fast det gick inte så fort och han spatserade iväg till ett par, tre olika platser när han rymde. Matte visste precis vart och förmodligen vet Talle om det. Han vill helt enkelt få den uppmärksamhet som en rymning gav. Några gånger då och då gav han de andra katterna stryk när de hade uppfört sig illa. Han samlade sig i veckor och sedan gav han dem en omgång allihop, särskilt honorna och då främst Khara och Branwen. Blev
Premier 2002 nästan 11 år gammal. Längre kom han aldrig för han var
ingen utställningskatt, med sin knick och öronen lite högt placerade.
Fast den allra bästa sällskapskatt var han. Våren
2004 blev han sjuk för första gången. Var pigg hela sommaren men
sedan när hösten kom blev han åter sämre Hans sista vecka blev han
riktigt bortskämd med godis och en kudde fram för en varm kakelugn.
Den 19 november fick han somna in i min famn. Jag saknar honom så oändligt mycket! Min älskade Talle.
|
22
augusti 1988 – 12 februari 2000
Ossian
föddes i kull 2 och var sin mor Rissas favoritunge, trots att hon inte
tyckte om kattungar. Han var en stor katt men inte den smartaste. Ossian
lyssnade aldrig till sitt namn, skulle man locka på honom fick det bli
med en konservöppnare, eller genom ett högt pipande visselljud. Kort
stubin hade han också och kort minne. Ute var han modig som ett lejon
och nåde den främmande katt som kom in på hans revir, den fick veta
att den levde. Inne kunde han springa för livet när han mötte mig, andra
gånger var han hur kärvänlig som helst. Ossian hade en stor idol och
det var Lotus, tyvärr uppskattade väl inte Lotus Ossians uppmärksamhet,
men det var inte Ossian medveten om. När Lotus dog slutade Ossian att
spinna på det speciella sätt som var förbehållet Lotus. När sedan
Rissa dog, slutade han att spinna över huvud taget. Under sina sista
1,5 år i livet hörde jag honom aldrig spinna.