20 oktober 1565 drabbade en svensk armé och en dansk armé samman i slaget vid Axtorna. Det var det största slaget under det så kallade Nordiska sjuårskriget, dessutom ett av de största slagen i Nordens historia. I slaget deltog ungefär 20 000 man, 12 000 svenskar och 8 000 danskar. Där var rytteriet, fotsoldater, kanoner och allt vad som hörde till en dåtida armé. Slaget höll på från morgon till kväll och när slaget var slut hade runt 4000 soldater stupat och den danska armén med knapp nöd vunnit slaget.

Helgen den 30 september 1 oktober hölls ett historiskt arrangemang till minne av slaget i Axtorna. En liten bit ifrån det verkliga slagfältet, som inte förändrats så mycket sedan 1565, återskapades en liten bit utav slaget. Calmar Fänikan deltog i detta arrangemang och de fyra olika tillfällen under dagarna då bitar av slaget spelades upp. Första slaget kändes lite osäkert, men allt eftersom vi blev varma i kläderna blev det bättre.

Det här var ett mycket uppskattat arrangemang, från deltagare och besökare. Vi hoppas på en fortsättning nästa år, med ännu fler knektar och ännu fler smällar från kanoner. Kanske några hästar då också, fler än de tre som drog vagnar med besökare.

Detta är Calmar Fänikans medlemmar som var med i Axtorna.



För att se bilderna i större format klicka på bilden.

Vår lill-knekt vaktar tältet.

Slaget i bilder, som är tagna under det första slaget.

Lägret och omgivningen. Det är mycket vackert och extra vackert var det efter ett manifikt åskväder med 50 mm regn. Visst var det blött överallt och några tält hade översvämning inuti. Vårt tält klarade sig.

Morgonen efter ösregnet låg allt i dimma, vilket gjorde det hela rent trollskt. Dimma kan vara riktigt vackert.

Armborstskytte, en del barn kunde står där hur länge som helst. Det blev en hel del letande efter korkar bakom tältet i det blöta gräset.

Calmar Fänikan exercerar med barn. Mycket uppskattat, frågan är bara om barnen eller föräldrarna tyckte det var roligast.

En stolt lill-knekt med hans nyinköpta dryckeshorn.

Det var mycket besökare och de var intresserade av det vi gjorde och av vilka vi var. Det hände både ett och annat i lägret. Mat lagades och det fanns en vagn som användes ibland, mest i samband med slaget.